Flyttflicka

Okej allihopa, nu tar vi och klickar på den här länken och bildar en superkult.

Ny tid – ny blogg, precis som det alltid gått till.

OBS! Jag slutar alltså att skriva här och flyttar till superkult.wordpress.com. Svinglad blir jag om ni hänger med dit. Och uppdaterar era länklistor. Och era RSS-läsare.

 

 

Krångel och livet

Jag försöker tänka på annat än hur krångligt det vara att få ihop ett quizlag på 6 personer utan att någon hoppar in och ut alternativt känner sig förbisedd, utanför eller sur.

En idé som kommer upp är vad man kan döpa om sin blogg till när man slutat vänta och börjat leva. ”Ja till livet” är ett exempel på ett alternativ som känns allt annat än fräscht.

Bloggdatorer och mer skäll

Bra sak:

Jag har en ny dator. PC:n har kraschat och jag har lämnat programmerarligan för att tillsluta mig mediagänget med en Mac Book. En riktig bloggdator.

Dålig sak:

Jag var på Dans Närbutik och fick skäll som vanligt. Dan meddelade att jag är förbjuden att hyra film där. Jag ville inte hyra film, jag har en extern hårddisk med flera årsförbrukningar av osedda filmer hemma. Jag ville hämta ut ett paket med kurslitteratur. OCH JAG HAR BETALAT DEN HIMLA SKULDEN FÖR FLERA MÅNADER SEDAN. Det är inte mitt fel att Dans dotter inte behagar föra in det i systemet.

Statusuppdatering

Köket (d.v.s. hela lägenheten) luktar bullar. Zola har slutat sura. Emil har köpt nya gardiner. Pärlplura är klar.

Pirog- och pysselkväll

Stora delar av Cholo och brottstycken av Dolly.

Pirogsmulor, pärllåda, pôjk …

En fjärdedels Plura, sen fick jag ge upp. Det var inte lätt att lägga ned verksamheten vid midnattssnåret, men alla #1-pärlor (svart) var slut och ryggen började strejka efter dryga ögat.

Saker sen sist

70-talsplast i taket. Foto: E. Karlsson

Secondhandrundan, Antikrundan, lära känna föräldrar, dricka öl med mina vänner, dricka öl med hans vänner, bjuda in till rök- och räkfest, investera i toalettbord i teak, börja samla på 70-talsplast, kolla nedladdad film på en pixlig dataskärm, mysa i soffan, pyssla med Cholo, röka med Stenis, dricka te med Emanuel, gå på Värmlands Museum, boka biljetter till Barca med Lina och Jakob, bläddra i designböcker, bjuda på Tradera, kasta snökocklar i parken, koriquizza, terrorisera bartenders på Guldapan, handla på All världens mat (amerikanska hyllan, mmm), bli lite småfet – vara ihop. Varje dag är bara bättre. Finare än snus är det. (Generalen hänger dock kvar.)

Så nära

Jag verkar inte kunna sova om jag inte får göra det på precis rätt arm. Närheten gör mig kräsen. Han vägrar säga när exakt, men någon gång under måndagen har han lovat att knacka på rutan. Det har varit måndag ett tag nu. I 3 timmar och 33 minuter närmare bestämt. Suck.

Jag väntar vidare, som en soldathustru som fått beskedet att kriget är slut. Snart kommer den där scenen i Borta med vinden när Ashley äntligen kommer gåendes på Taras röda jord med sotiga kinder och trasig uniform. Lika glad som Melanie kommer jag bli då. (Jag hittar inget klipp på scenen, men den måste ni ju ha sett? Annars får ni se till att göra det.)

Summan av lasterna är konstant

Sol i sinne, brun inne.

– Rudolf

Ny last: solarium. Inte för att jag blir direkt brun, bara lite mindre grå. Moderna solarium är så himla avkopplande också. I gymnasiet brukade jag halvtimmesgrilla i ett stenåldersmonster som spelade Rix FM på högsta volym för att dölja det tvivelaktiga brummandet från rören. Solsessionen började i två minuters antarktisk kyla och övergick sedan i 28 minuters ugnshetta. En plåga från början till slut.

Annat är det nu. Solariet hälsar mig välkommen när jag kliver i och tackar när jag fäller upp locket, annars är det tyst. Det är varmt och fläktar som en perfekt sommardag. När det börjar lukta UV-rör trycker jag på en knapp som sprutar blomdoft. 10 minuter ger troslinje. Det är precis lagom tid för att hinna komma ner i varv utan att somna. Älskar’t.

Annat man kan ägna sig åt en söndagskväll: plocka lite i hemmet, duscha jättelänge, fläska på med body lotion, göra en kopp valerianate och måla naglarna till första avsnittet av Downton Abbey.

Vanliga hälsningar,

”Livsnjutaren”

Så kom söndagen

Efter en helg i mina föräldrars soffa med dem och tv:n som sällskap. Nyttig mat och kaffebryggarljud från köket. Hoodie och röda mysbrallan. Skönhetssalong i badrummet. Dryck med ciderkaraktär och chips. Inte en droppe alkohol vare sig under fredagen eller lördagen. Jag har alltså varit spik nykter HELA helgen. När det inträffade senast var jag nog typ tôlv.

Jag var ute i torsdags och kände att det inte är för mig just nu. Stresspasta. Smink. Öl. Folk. Kritiken för att jag inte stassat upp mig för att gå på BMB. Klubb. Kö. Dans. Tjafs. Hundar som levt byracka medan man var borta. Jag orkar inte. Inte nu. Säkert sen.

Tv, päron, blekmedel, inpackning, aspirinmask (bästa användningsområdet för piller, jag trillar dem inte, jag kletar dem i fejjan och återfår förlorad hyform) och nagellack – det känns fan så mycket mer ”jag unnar mig” än 3,5:or.

Aspirin och te

Mask: 4 krossade aspirintabletter, några droppar vatten samt (egentligen, men jag fick skippa det) yoghurt och honung.

Jag är ren, len och jämn i ansiktetet efter Quetzala Blancos mask med Aspirin från mitt favoritapotek Doc Morris. Nästa gång jag gör den ska jag inte glömma att köpa yoghurt och honung. Den blev väldigt torr och smulig utan.

Svajande trött är jag också. Jag har alltid tänkt på utbudet i hälsokostbutiker som hockuspockus, men idag har te med valeriana och neroliolja till doftkruset överbevisat mig. Såhär naturligt avkopplad och sömnig har jag inte varit sedan jag tränade sist. Det var länge sedan vill jag lova.

God natt